Tänka sig vad man kan drömma sig iväg när man bara får lyssna på lite musik.
Stod och diska när jag kommer på mig själv med att stor gråta, kan liksom inte sluta, kommer sen på vad det är för låt som spelas "Daniel Santacruz Ensamble - Soleado"
Mina tankar är tillbaks.. Till två av de värsta dagarna i mitt liv, den 23 november 2008 och den 11 december 2008.
Jag hatar dessa dagarna, alla minnena och alla känslorna. Hur allt bara slogs i spillror, världen tog ifrån oss vår bror, vår son vår vän..
Freddie försvann..
Och hur länge vi än väntar så kommer han aldrig tillbaks till oss...
Livet är för kort för att låta någon annan göra dig ledsen, eller vara ledsen för den delen.
Tänker bara på vår Freddie, han såg på livet som en enda stor lekplats. Han var alltid glad och levde livet! Alltid glad och positiv och hjälpsam mot de som var hjälpsam när han behövde de.
Jag har lärt mig att värdesätta mitt liv numera, hade en tid då jag inte gjorde de, då jag helst ville att allt skulle ta slut. En deprimerad tid med mycke sorg och självskadebeteende.. Men sen hände allt detta med Freddie, och jag kom på att om man tittar riktigt noga så finns där hur mycke vackert som helst på denna jord!
Saker som man kanske tar för givet, som att ens familj alltid kommer vara där för en, att man alltid kommer kunna se och känna sommar gräset under fötterna Och mycke mer...
Snälla, ta inte livet eller personerna i ditt liv för givet, livet är som sagt för kort. Jag ser till att vara lycklig och ser till att de som väljer att ha mig i sin närhet också är lyckliga!
Värdesätt era liv och era val, lev idag och skjut inte upp så mycke till en annan dag.
"De ska va gött å leva annars kan de kvitta"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar