Ibland sitter jag och tänker på hur mitt liv ser ut..
Hur vissa i min familj svikit mig och hur dåligt jag mår över de fortfarande... Folk som en gång varit hela min värld... :-/
Men sen också hur fin och underbar familj jag fått!
John och Elias är de bästa som hänt mig, blir lycklig och helt varm bara jag får titta på dom <3
Man kan väl inte få allt man vill ha här i världen...
Mitt livs puzzel saknar många bitar tyvärr... Men med tiden växer detta puzzlet med mig och blir större och det kommer fler puzzelbitar, inte som ersätter dom gamla men som får nya platser och nya betydelser.
Ja hur komplicerat detta än var att läsa så är det så det är. ;-)
Jag är sårad och fruktansvärt arg men samtidigt lycklig.
Och det är väl så livets gång går... Eller... ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar